Jag minns min första cykel. Den var orange och jag döpte den till Svarta Blixten. Ja. Svarta Blixten. Men Svarten var bara till låns, minns inte av vem, kanske en kusin.

Cykel nummer två var vit och grön, pappa målade den åt mig vill jag minnas. Ganska ful men originell och funktionell. Två bra egenskaper hos en cykel. Sen följde en lång rad cyklar i mitt liv och varenda en blev stulen. Varenda jävel. Även grönvitingen blev stulen några gånger, men oftast hittade mina föräldrar den och någon av grannpojkarna någonstans i närområdet.

Hursomhelst, listan kan göras lång. Den jag minns allra bäst efter Grönvit är Bosse. Nej förresten, jag hade en blå livsfarlig sak däremellan. Han hade inget namn och inte heller några bromsar. Varken fram eller bak. En gång låste jag fast honom i en lyktstolpe i en backe. När jag kom tillbaka dagen därpå var han borta, och det var nästan så att jag skrattade. Den cykeltjuven (förutsatt att han eller hon cyklade därifrån) var antagligen ganska blåmärkt en bra bit framöver. Bosse däremot, var en stor och stabil och pålitlig röd cykel. Gigantiska hjul. Supersnabb och en klippa på att skjutsa. Å, Bosse. Han försvann en natt då jag var på fest hos min chef. Det var en stor sorg.

Cyklarna (de var ett gäng, jag gissar på 3, 4 stycken som jag hann avverka) som efterträdde honom kände sig nog inte lika uppskattade som Bosse hade varit, för de försvann ganska raskt. De hittade väl nya ägare där i studentområdet där vi bodde, cyklarna och jag. När jag flyttade därifrån skaffade jag en Teodor. Han var blå och snygg, men ack så tungtrampad. Snigelcykel. Han blev stulen utanför mitt hus. Därefter lånade jag pappas snorgröna asfula reservcykel en tid, och den vågade ingen stjäla av mig. Den står nog kvar och är ful i källaren på Folkungagatan när jag tänker efter.

Förra året fick jag en cykel i födelsedagspresent. En ny svart Kronan. Han fick också det vackra namnet Svarta Blixten. Vi fick en kort tid tillsammans, det var ju nästan dömt på förhand. Ett halvår blev det väl ungefär. En dag när jag kom ut från Snippes hus låg där bara ett avknipsat lås. Jag fick låna Snippes cykel till stationen. Snippes nya cykel bör tilläggas, hans tidigare hade blivit stulen utanför mitt hus... När jag kom tillbaka till stationen samma dag var hans cykel stulen. Det är rekord, till och med för mig.

Nya cyklar införskaffades, och än så länge har jag fått behålla min. Den nya är en hon, det känn lite ovant. Kanske därför hon inte har fått nåt namn än. Igår lånade jag Snippes igen, för min skulle bli lite omhändertagen av honom. När jag kom tillbaka till stationen och spanade efter cykeln höll jag på att bli galen. Den var inte där. Några hållna andetag senare såg jag att den bara hade ramlat omkull. Lättad låste jag upp den. Och upptäckte att låset var några få millimetrar från att vara uppknipsat.

 

Frida

29 januari 2008 22:48

Hej Ninel! En liten spovfågel viskade i mitt öra att du öppnat butik här du med! Fan vilken otur du haft med bikes... Att det ska vara så överjävligt i Uppsala! Studenter är väl snälla enar, som vet bättre än att sno andra, panka studenters cyklar? Eller är det gottsundamaffian som ligger bakom det tro?

http://vad-frida-sa.bloggagratis.se

 

Spov

29 januari 2008 22:59

Har du någonsin tänkt tanken på att köpa en riktigt utvecklingsstördstämplad cykel, typ en trehjuling med flaggor? Den kanske skulle få stå orörd menar jag.

 

Nina

30 januari 2008 09:41

Frida: Hej! ja, jag tänkte testa, nu när det liksom börjar bli otrendigt, haha. Samma fågel kvittrade om att du också är olycksdrabbad när det gäller cykelfrågan. Min teori är att det är ondsinta cykelhandlare som skördar om nätterna. Möjligen tidgare tjuvutsatta, som slutligen fått nog och inte vill bidra mer... Cykelsamsara liksom.

Spov: Jag vet en perfekt! I huset där jag arbetade som personlig assistent tidigare stod en trehjuling med flaggor, dessutom helt klädd i damatinerfuskpäls! Jag ska fråga om den är till salu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...